studsen

Peter Forsberg, en av Sveriges mest framgångsrika hockeyspelare genom tiderna

Jag har egentligen två favoritidrotter, Ishockey och MMA (Mixed Martial Arts). Ishockeyn började jag gilla i högstadiet när några kompisar drog med mig dit för att spana på killar. Vi stod med klacken och sjöng, och det var ju VIKs hemmamatcher vi såg. Jag började gilla sporten och sätta mig in i spelet osv. Hockey gillar jag för att det är fartfyllt och att det är ganska hårt och fysiskt. Det är action helt enkelt, och det gillar jag!



George St Pierre får in ett slag mot Matt Hughes i UFC

Den idrotten som jag följer mest just nu är dock MMA, och då nästan enbart de fighters som slåss i UFC. MMA är alltså en förkortning av Mixed Martial Arts, och var från början en arena för olika kampsportare att slåss mot varandra för att avgöra vilken av sporterna som var överlägsen en annan. Numera är dock MMA en helt egen gren, men de olika utövarna har oftast sin bas i olika kampsporter, så vissa gillar att stå och slåss medan andra helst brottas. Inom UFC är det mesta tillåtet, man slår och sparkar mot ben, kropp och huvud. Man får inte armbåga rätt uppifrån ner mot huvudet, man får inte slå mot bakhuvudet eller direkt mot ryggraden. Man får inte heller sparka eller knäa i huvudet mot en som ligger ner (endast mot en som står på båda fötterna). Att slå mot huvud är dock helt okej även på en person som ligger ner. I Sverige är reglerna dock betydligt hårdare och matcherna bryts oftast tidigare här än i USA.

Många tycker att MMA är ganska brutalt att titta på, och ibland blandas även moralen in i det hela ("ska man verkligen få slå på någon som ligger ner?"), men jag tycker inte det är så farligt. När två fighters slåss mot varandra gör de det frivilligt och för att de är duktiga och mycket erfarna atleter. Man slåss alltid mot personer i samma viktklass för att det ska bli så jämnt som möjligt, och det hela är betydligt mer sportsligt än många andra idrotter. Efter en fight är det i princip alltid så att de som nyss slagits mot varandra kramar om varandra, och när vinnaren intervjuas brukar han alltid intyga att motståndaren slogs bra och var mycket skicklig osv. Det är fint att se, särskilt när man jämför med det fula orena spel som ofta förekommer inom andra stora idrotter som tex fotboll och ishockey. Särskilt när det gäller fotboll är det ju också väldigt vanligt med huliganer bland supportrarna, som slåss på läktarna osv. På en UFC-gala är det nästan alltid feststämning bland publiken, och inte några sura miner. Det tycker jag är väldigt bra!

MMA gillar jag eftersom det är action och bygger mycket på teknik, inte så mycket på rå styrka. Det är också mycket show kring det hela, samtidigt som det är väldigt äkta, det är inte förbestämt hur det ska gå eller vem som ska vinna som tex i wrestling (där kroppsbyggare slänger varandra och fekjar slag och sparkar osv). Dessutom är det en sport som jag och Magnus tittar på och följer tillsammans, vilket nästan är halva grejjen :)