studsen

screenshot från tv4fakta.se

Sitter och kollar på "De sju dödssynderna", avsnittet om frosseri. Det handlar bland annat om människor som inte kan sluta äta, och det är ganska absurt att sitta och titta på. Beteendet är ju så himla likt vilken människas som helst, men blir sugen på något och ibland kan man inte motstå. För dessa människor gäller det dock precis allt de äter och hela tiden. Jag tänker mig att det måste vara ganska utmattande! Som någon sa "det är väl bara att sluta äta, så går man ner i vikt" men så enkelt är det ju inte när det gäller mat. Beroende av andra slag kan man sluta tvärt och helt med, som tex alkohol och narkotika. Men mat måste vi ha i oss för att överleva! En person som är beroende av mat, som frossar i allt och inte kan sluta äta, måste dra ner på ätandet för att bli smalare, men de kan ju inte sluta äta helt. Här i ligger problematiken.

Jag jämför mig absolut med dessa sjukligt feta personerna på TV. Inte utseendemässigt, jag är mycket väl medveten om att jag är väldigt smal jämfört med dom. Väldigt, väldigt, mycket smalare! Men jag kämpar ändå med samma saker, att vilja gå ner i vikt (även om jag inte behöver gå ner 100kg...) och att inte kunna äta precis allt jag kanske skulle vilja äta jämt och ständigt. Framförallt så jobbar jag jättemycket med att äta mindre portioner (något som jag märkt har gett mig en mindre magsäck, jag orkar inte lika stora portioner nu som jag gjorde innan).

Men när jag kollar på detta program så känner jag mig ändå så otroligt lyckligt lottad. Inte främst för att jag är smalare än dom (på allvar!) utan för stödet jag har. Personerna i TV, framförallt en kvinna, hade väldigt fet familj, och övriga i familjen tyckte att hon skulle acceptera sin storlek och vikt, acceptera att hon var en del av den här feta familjen. Och när hon inte ville äta viss mat så sa de "men det här är ingen fara" om friterad mat etc. Och de tjatade på henne konstant att äta fast hon ville banta. Den stackars kvinnan behövde gå ner 40kg för att kunna genomgå en operation mot artros i sina knän. Men hon misslyckades, mycket på grund av bristen på stöd och uppmuntran, tror jag! Då känns det ju helt otroligt lyxigt att ha folk runt omkring mig som faktiskt stöder mig i mitt försök att äta lite bättre. Jag bantar inte, men får stöd i mitt försök att ändra livsstil, och jag vill att ni som ingår i det stödet ska veta att jag uppskattar det!