Dag 10 - min första kärlek
Detta inlägg skulle då ha kommit igår...
Jag antar att det här inlägget ska handla om den första personen utanför min familj som jag känt äkta kärlek till. Det var en kille som hette Björn som var min allra första riktiga kärlek. Jag träffade honom hösten jag skulle fylla 17, och jag var för tillfället ihop med en annan kille (och eftersom Björn var min första riktiga kärlek så förstår ni att den kille jag var ihop med när jag träffade Björn var jag inte riktigt kär i på riktigt...) men gjorde slut med den killen för att kunna bli ihop med Björn.
Jag och Björn var ihop i nästan 1½ år, och han var en charmig och glad kille. Jag var jättekär. Tyvärr var Björn också väldigt svartsjuk, vilket jag tog väldigt hårt. Jag avskärmade mig från mina vänner, umgicks bara med Björn då han var i stan (han bodde 11 mil bort, i Stockholm, och jag i Västerås) och inte alls några kompisar, vilket kompisarna såklart ledsnade på. Så på grund av Björns svartsjuka, men även på grund av att jag var en otålig tonåring som snabbt tröttnade på saker ("gräset är grönare på andra sidan") så gjorde jag slut. Björn tog det nog ganska hårt, och han hörde av sig sporadiskt i något år efter det, men till slut avtog det och vi har inte hörts något mer efter det.
Utöver Björn har jag haft ytterligare en äkta kärlek till, innan jag träffade Magnus. Skillnaden mellan de första två och Magnus är enorm, men de första två måste ändå få räknas med i skaran som riktiga kärlekar.
