studsen

Jag väntar på att alla åhörare ska ta plats inför föreläsningen


Igår var jag på Piteå havsbad och föreläste för ett gäng forskare på Luleå Tekniska Universitet (LTU) om träning, kost och friskvård. Jag hade blivit ombedd innan att prata om ganska mycket, men bara fått en timme att föreläsa på, inklusive frågestund (!!), så jag fick beröra det mesta ganska ytligt. Jag hade, enligt önskemål, lagt tyngdpunkten på träning och friskvård, eftersom LTU har ett friskvårdsavtal med StiL, där jag ju jobbar. Flest frågor kom dock på kosten, och det gjorde mig ingenting. Det är ju min hjärtefråga när jag föreläser! Frågorna handlade inte helt oväntat om LCHF, snabba och långsamma kolhydrater, energidrycker, proteintillskott och om att äta sent på kvällen.

Det var inte så många som jag befarat på föreläsningen, kanske kring 100 pers, men salen rymde betydligt fler platser, och jag fick stå på scen och ha mic. Jättekul! Efter föreläsningen fick jag applåder (också jättekul förstås), och fler frågor sådär personligt, av personer som inte velat ställa sina frågor inför alla andra.


På stora scenen


Jag tycker verkligen det är jätteroligt att föreläsa för vuxna människor jämfört med barn. Där finns ett genuint intresse som jag ju delar, och för barn är jag inte riktigt lika duktig att prata heller. Oftast får jag så blandade grupper att det blir svårt att fånga deras intresse. Och visst, alla är inte jätteintresserade på en sån här föreläsning jag höll igår heller, men fler är intresserade på riktigt, och det är himla skoj.