studsen

I helgen var jag på kaninutställning i Nyköping. Den slutade inte som väntat. Natten till lördagen rasade taket och två väggar till utställningslokalen in. Inga människor var i lokalen, men däremot alla våra älskade kaniner.

Helgen var så full av tårar, hopp och förtvivlan på en och samma gång, alla var oroliga, stressade, ville hjälpa till, ville göra nånting. Vi fick hjälpa till att identifiera både levande (de flesta oskadda, några skadade) och döda kaniner som grävts fram under takraset, ett arbete som var både glädjefyllt för varje kanin som kom in levande, men också otroligt jobbigt för varje kanin som kom in med en skada, som vissa fick avlivas för, och för varje dödsbesked man fick ge kaninägare.

Jennie, som jag åkte med, och jag återfick alla våra kaniner hela och oskadda, och det är vi otroligt glada för. Bloggandet kommer väl ske lite mer sporadiskt nu, för jag är ganska nere och ledsen efter det inträffade.